Intressant bok

I maj kommer det ut en annorlunda bok om pappaledighet som heter Lattefarsan. Författaren har en blogg som man kommer till om man klickar här. Som utlandsboende är det ju intressant med fenomenet pappaledighet överhuvudtaget... att det dessutom finns pappor som vill vara pappalediga helt på sina egna villkor tycker jag är fantastiskt. Vi mammor måste verkligen lära oss att släppa taget!!! Sedan skulle jag vilja prata allvar med personen som myntade uttrycket föräldraledig.... vem har sagt att man är ledig när man är hemma med barn. När jag skulle vara hemma med mitt första barn sa min chef: "Ta nu det är året semester och kom tillbaka utvilad och beredd på nya tag". Tur att det var mitt första barn, om det varit det andra eller tredje hade jag nog sagt upp mig på stört. Med det första visste man ju inte vad som väntade.

På väg hem från Whistler (eller en helt vanlig dag i den amerikanska tullen)

Vi hade en underbar helg i Whistler. Det snöade första dagen och sedan sken solen den andra. Vi åkte skidor, lekte i snön och åt god mat. De verkar vara nästan förberedda för OS i Whistler. I Vancouver och vid gränsen till USA är det däremot mer tveksamt om man kommer vara klara för att ta emot stora folkmängder.

Första delen av resan hem gick bra. Tills vi kom till Vancouver. Där var motorvägen slut och för att komma till södra Vancouver måste man åka genom downtown. Det gick långsamt och då var det ändå söndag eftermiddag. Hur det ser ut på fredagar vill jag inte tänka på (när vi åkte upp till Whistler åkte vi en annan väg). Efter att ha irrat runt i Vancouver ett tag kom vi till en ny motorväg och åkte till gränsen. Nästan framme stod det en skylt att det var 90 minuters väntetid, men bara 50 vid lastbilsöverfarten (där personbilar också är tillåtna). Vi tog såkart lastbilsöverfarten. Där var två köer, båda såg ut att gå lika fort (läs långsamt). Efter ett tag visade det sig att vår kö gick ungefär fem gånger så långsamt som den andra... vi bytte och upptäckte att den kön delades upp i fem mindre köer till fem olika passkontrollanter längre fram, medan den kön vi stått i först gick till en passkontrollant. Nåja, när vi väl bytt fil så gick det fort att komma fram för att visa passen.

Normalt får man några standardfrågor av passkontrollanten (eller immigration officer som det heter här). De brukar vara: Vad har du gjort i Kanada, hur länge var du där, vad har du köpt och för hur mycket, var i USA bor du, är alla barnen era osv osv. Följande utspelade sig när vi lämnade fram våra pass:

Passkontrollanten: Vad har ni gjort i Kanada?

Maken: Åkt skidor

Passkontrollanten: Det är otroligt vad många sorts nationaliteter det bor i USA. Man känner sig inte hemma i sitt eget land längre.

Maken: Hrm (ler lite osäkert).

Passkontrollanten: Det är bara latinos, indier och kineser överallt.

Maken: Jaaaaaa..... inte så många svenskar kanske. De flesta kom ju för hundra år sedan.....(ler fortfarande osäkert).

Passkontrollanten ler pyttelite och ger tillbaka passen: Ok, ni kan åka.

Han tittar in på barnen i baksätet och vinkar iväg oss.

Jag och maken är tysta i flera minuter innan vi tittar på varandra och undrar vad som hände egentligen....

Vårskidåkning

En av de bästa sakerna med att bo här att att skidåkningen finns både nära och att den är bra. Jag åkte skidor i vår närmaste anläggning i lördags. Solen sken, snön var fantastisk och det var inte en människa där. Det tar 40 minuter att köra dit. Nu till helgen ska vi åka till Whistler i Kanada och prova deras backar. Det som är bra med Whistler är att de har barnpassning så minsting får leka i snön med andra barn medan övriga familjen åker skidor. Vi har aldrig varit där innan så rapport kommer i början av nästa vecka. Men här kan man läsa om Whistler.

Vinterkräksjuka

När vi bodde i Sverige så fanns det något som hette vinterkräksjuka som gick runt på dagis, skolor och arbetsplatser. Det var värre än vanlig magsjuka och alla pratade om det med fasa i rösten. Jag drabbades själv när jag var gravid i åttonde månaden med äldste sonen och det var inte roligt alls. Jag trodde det var en sjukdom som förekom överallt, men här existerar den inte. Visst blir folk magsjuka och visst går det epedemier på skolorna, men det är fortfarande helt vanlig magsjuka. Visst är det konstigt att det är så olika? Och visst verkar det som om jag har alldeles för mycket tid att fundera över oväsentligheter?

Vårlov

Nästa vecka har minsting vårlov från förskolan (där han går två förmiddagar i veckan). De äldre barnen har vårlov veckan efter... Nu går de i olika skoldistrikt, men skolorna ligger 15 minuters bilväg från varandra. Hur idiotiskt är det inte då att ha lov olika veckor??? Detta innebär att minsting missar två veckor från förskolan eftersom vi ska åka bort den veckan som de äldre barnen är lediga. Inte för att det spelar så stor roll, men det är lite irriterande.

S:t Patricks day

På tisdag den 17:e mars är det S:t Patricks day. Då firar alla irländare (och alla andra som vill fira) helgonet S:t Patrick. När jag var i New Orleans förra helgen firades dagen redan med en liten parad (den stora paraden är i morgon). Idag firades det på makens jobb. Vi fick gröna margaritas barnen fick grön lemonad. De hade satt upp en särskild avdelning för barnen där de kunde spela rockband så vi vuxna kunde prata ifred. Det är en årlig tradition på makens jobb och det är lika trevligt varje år. Jag tycker om att man tar alla tillfällen i akt när det gäller att fira. Sedan att man inte har någon som helst koppling till Irland är mindre viktigt.

Ingen avrättning fredagen den 13:e

“Holly pleaded for her life but no one came. She died a horrible death. Please don’t let Cal Brown live after doing this terrible crime. It would be letting Holly, her family and friend and 12 jurors down if you do. Please let Holly rest in peace and let everyone else have some closure. I know we cannot erase it out of our memories but knowing that justice has been done and that he can never do this to another person will help ease our minds”

Detta är ett utdrag av det brev som i veckan skickades till rätten av den mördades Hollys familj och vänner. Man hoppades att detta skulle övertyga rätten att verkställa dödsdomen. Så blev det inte, för man röstade 2 för avrättning och 2 för livstids fängelse. Det blir ingen avrättning som planerat och nu är det upp till guvenören att bestäma om han ska få spruta eller fängelse. Vilket kul job hon har!

Han har dessutom vunnit en andra seger. Det innebär att han är med och stämmer staten i frågan om avrättning med giftspruta är osedvanligt plågsamt. Sådant tar tid så nu sitter han säkert i cellen över sommaren.

Oavsett vad man tycker om dödstraff så är det en ovanligt lång, dyr och plågsam process för alla inblandade. De ända som tjänar på det hela är nyhetskanaler och konservativa politiker. Allt i USA går att göra till in show.

Överklagan

Den dödsdömde Cal Brown har lämnat in en sista överklagan innan domen värkställs på fredag. I staten Washington har döddömda en mängd olika möjligeter att överklaga vilket ofta tar många år. En kreativ och framgångsrik överklagan drevs 1994 av Mitchell Rupe som dömts till döden för flera mord. Lagom till avrättningen såg han till att väga mer än 425 pounds eller 192 kg, vilket var max på fängelsevågen. Han skulle hängas men eftersom han var så tung fanns det risk för att huvudet skulle separera från kroppen. Genom att hänvisa till 8:e tillägget i konstitutionen, som förbjuder grymma eller konstiga straff, överklagade han och en federal domare beslöt att stoppa avrättningen. Utan motivation att lösa sina viktproblem blev han ändå inte gammal. 2006 dog en 51 år gammal Mitchell Rupe av sjukdom i Walla Walla fängelset.

Detta är inte Mitchell Rupe

Brott och straff

Hur straffar man någon som torterar, sexuellt utnyttjar och slutligen mördar offret? Vilket straff önskar man den som mördar ens eget barn? Har i staten Washington är brottsoffrens ställning stark och det finns möjlighet till dödsstaff för vissa brott. Den senaste avrättningen var 2001 men på fredag är det dags igen för då ska Cal Brown avrättas för kidnappning och mord av 22-åriga Holly Washa. Han får friheten att välja mellan hängning eller giftinjektion. Eftersom han har inte valt något så då blir det giftinjektion. Överklaganden och nådansökningar pågår så det återstår att se om fredagen den 13:e blir en otursdag för Cal eller den mördade Hollys mamma.

Sedan 1904 har 109 män avrättats i staten Washington. Inga kvinnor.
· Vita - 65
· Svarta - 7
· Asiat - 2
· Latinamerikan - 2
· Eskimå - 1

Liftkort

Vi har varit och åkt skidor i Crystal Mountain. Det gör vi varje år, och varje år förundras vi över de otroligt gammalmodiga systemen för liftkort. Man kan bara köpa dagskort (om man inte lägger ut väldigt mycket pengar på ett säsongskort och så mycket åker vi inte) och det är dyrt. 60 dollar per dag kostar ett dagskort för en vuxen. Själva liftkortet är ett stort klistermärke som man viker dubbelt över en ståltrådsgrej som man fäster i blixtlåset på jackan. Jag och maken har en ring som vi fäster liftkortet i för ibland åker bara en av oss och då kanske man vill byta efter lunch (någon måste ju passa minsting). Vid liften står det sedan en person (eller flera om det är mycket folk) och kontrollerar liftkortet på varje skidåkare. Men backarna är fina, i år var snön fantastisk och liftköerna i stort sett obefintliga.

Bild från www.slackpacker.com

A night at the Oscar´s!

Jag och min familj tittade på Oscarsgalan hemma hos goda vänner. Vi drack champagne och oooh-ade och aaaah-ade över alla vackra klänningar (i alla fall jag, väninnan och min dotter). Själva galan var faktiskt ovanligt bra i år. Inte så långtråkig och många duktiga presentatörer. Filmen som tog hem flest Oscars; Slumdog Millionaire, har jag inte sett ännu. Men jag inser ju nu att den är ett måste att gå och se (eller hyra på DVD när den kommer ut). Om ni vill se alla klänningar (och smokingar för all del), läsa skvaller samt få reda på vem som vann vilken Oscar så rekommenderar jag skvallersikteten E-online. Där kan man dessutom få reda på massa andra intressanta "nyheter" :-). Bara så ni vet så tyckte jag Anne Hathaways klänning var vackrast.

Vi drack riktigt god champagne

Oscarsgalan

Ivkäll är det äntligen dags för Oscarsgalan. Jag ser mycket fram emot det och det är den enda "award-show" jag tittar på. Annars finns det en uppsjö av prisutdelningar man kan titta på här. Oscarssändningarna börjar redan klockan 15 och då kan man se alla vackra klänningar på röda mattan. Sedan är det prisutdelning och efter det är det sändning från festerna och balerna efteråt. Maken tycker inte det är lika kul :-). Jag rapporterar mer imorgon.

Tredje veckan med sjuka barn

Jag vet att jag varit slarvig med att uppdatera bloggen, men nu är minsting hemma sjuk vilket innebär att jag är hemma med sjukt barn för tredje veckan i rad. Jag är ju i och för sig alltid hemma, men oftast med friska barn. Här är otroligt många mammor (och en del pappor också för all del) hemma med barn på heltid så det finns alltid massor att hitta på och många trevliga människor att spendera sina dagar med. Samhället här är anpassat efter att en förälder är hemma (om man har råd och vill - det finns ju såklart dagis och barnflickor). Om man arbetar heltid arbetar man oftast många timmar. Deltidjobb är inte vanligt (om man inte är sjuksköterska) så det är svårt att hitta ett utmanande jobb om man inte vill arbeta heltid (eller helst ännu mer). Tack och lov för dagens teknik så man kan jobba hemifrån mycket mer. Jag har vänner som jobbar heltid, men är på kontoret deltid. Så har jag förstått att det är även i Sverige nu sedan jag läste senaste numret av mama där det var en intressant artikel om just detta. Tack till min syster som varje år ger mig en prenumeration av mama i födelsedagspresent. Det är mycket uppskattat både av mig och av mina svenska vänner här.

Prinsesstårta

När vi flyttade hit så tyckte vi tårtorna såg fantastiska ut. Och det gör de verkligen... MEN de smakar inte alls som tårtorna i Sverige. De har inga gräddtårtor och det som är ovanpå (som de kallar frosting) är så sött så håret raknat (eller krullar sig om man har rakt hår). Isch.

I helgen var vi på kalas och då fick vi riktig europeisk prinsesstårta!!! Det finns ett bageri här som heter Hoffmans fine pastry och de gör fantastiska bakverk. Så i söndags åt jag prinsesstårta med riktig marsipan - det går inte av för hackor.

Prinsesstårta á la Hoffmans (fast de har såklart lite "frosting" runt om)

Fundraising

De flesta föreningar här är ideella och man får inga bidrag från staten. För att samla in pengar måste man alltså ha olika aktiviteter och volontärer som arbetar gratis. I helgen hade Swedish Cultural Center sin årliga auktion för att samla in pengar. Det var först en "silent auction" - det man kan köpa ligger på bord och så skriver man upp vad man vill ge. Till middagen sedan autkionerades resor och upplevelser ut. Tyvärr har man inte råd att köpa så mycket, men det var kul att träffa andra svenskar.

200 personer kom på middagen.

"Silent auction"

Snö!

Inatt snöade det. Som ni kan se på bilderna så vaknade vi upp till ett tunt lager snö i morse. Det första man gör när man ser att det snöat här är att slå på TV´n eller logga in på skoldistriktets hemsida. Ganska ofta stänger skolorna även om det inte snöat mycket. Det har nämligen med isbildningen på vägarna att göra. Många barn åker skolbuss och då hela Seattle med omnejd endast har 32 snöplogar så händer det att skolorna stänger trots att det är väldigt lite snö. I morse bestämde de sig dock endast för att öppna en timme sent. Det ska snöa i natt igen så vi får väl se vad som händer.

Veckan innan jul snöade det ovanligt mycket här så då var skolorna stängda på grund av snö och is i fem dagar. Alla dessa dagar måste tas igen så istället för att sluta 18:e juni slutar vi nu den 25:e juni.

Vår garageuppfart

Vår framsida

Star Student

I dotterns klass har de börjat med rättstavningsprov. De får med sig ord hem att läsa på och i slutet av varje månad har de rättstavning. För att uppmuntra alla elever att läsa på och lära sig orden får de som har alla rätt ett diplom med sig hem. Detta diplom delas ut inför hela klassen. Det amerikanska skolsystemet går mycket ut på att berömma de duktiga eleverna för att motivera de andra i rätt riktning. Tack och lov så pekar de på vår skola inte ut de eleverna som inte lyckas lika bra, men det finns skolor där de gör det. Jag hade ingen aning om att dessa diplom delades ut så troligen har dottern inte haft alla rätt förrän nu.

I dotterns klass delas det dessutom ut stjärnor och bockar varje dag. I slutet av veckan sammanställs de och om man har fem stjärnor fler än bockar får man ett pris. Det skickas hem en rapport med barnet varje vecka och om ditt barn fått bock eller inte lämnat in läxan varje dag så måste man skriva under så fröken vet att man sett det. Dottern går i tvåan. Dessutom har de matte- och läsprov ganska ofta. Men det är inget man kan läsa på till utan bara för att kontrollera att de följer läroplanen.

För äldste sonen som går i Kindergarten är det inte lika strängt. De får hjärtan när de lyssnat på fröken eller gjort något annat för att hjälpa till i klassrummet. När de fått 16 hjärtan får de ett pris. Fröken tar dock aldrig bort några hjärtan och de får inga bockar.

För alla klasser delas betyg ut 3 ggr per år. Betygskalan är 1-4 där 4 är det högsta betyget. De får massor med betyg. Det är 4 betyg i läsning, 4 i skrivning, 4 i matte osv osv. Dessutom får de betyg i hur de uppför sig i klassrummet och om de är hjälpsamma mot sina kamrater.

Jag måste dock tillägga att vad som gäller i vår skola inte gäller för alla skolor i USA. Jag bor i ett område med ett rikt skoldistrikt som har väldigt tuff läroplan. Varje skoldistrikt får bestämma själv hur deras läroplan ska se ut så det kan variera väldigt. Däremot finns det statliga prov som eleverna i vissa årskurser gör så skolorna kan jämföras.

Jag tycker kraven på eleverna här är rätt höga, men i gengäld så är lärarna fantastiskt bra på att uppmuntra och stötta barnen. Det är ganska mycket diciplin i klassrummen och man har respekt för sin lärare vilket jag tycker är bra. Men det är svårt att vänja sig att man inför barnen måste kalla lärarna Mr, Mrs eller Ms och efternamnet. Jag är otroligt nöjd med mina barns skola och deras lärare och jag tycker de gör ett fantastiskt jobb. Som svensk tycker man dock kanske att barnens lärare borde kunna motivera barnen utan stjärnor och bockar.

Första vårtecknet

Hasseln blommar. I vår trädgård har vi en hassel och helt plötsligt så blommar den. Den har gul-gröna blommor som lyser upp vår annars för tillfället grå trädgård. Lövsprickningen har dock inte kommit igång ännu. Det är ju trots allt bara början av februari. Annars kommer våren ganska tidigt här. Vi befinner oss på samma breddgrad som Paris.

Katastrof

Dottern har influensa. Katastrof enligt henne eftersom hon missar sitt cheer camp. Det är faktiskt otroligt synd om henne. Hon har 39 graders feber och ligger och tittar på Mamma Mia (hennes nya favoritfilm) i soffan. Äldste sonen är frisk och i skolan. Minsting är vaccinerad mot influensa så han lär väl klara sig. Tack och lov för Tylenol Meltaways. Det är febernedsättande tuggtabletter som smakar vindruva eller bubbelgum. Dottern tycker de är helt OK.

Cheer camp

Dottern har börjat på Cheer camp. Det är fyra eftermiddagar den här veckan och på fredag kväll ska de uppträda i halvlek på en basketmatch. Vår närmaste high school (gymnasium) har ordnat detta och det är deras cheer leaders som lär småtjejerna cheers som det kallas. Fördomsfull som man är var jag måttligt road av dottern absolut ville göra detta. Cheer leaders för mig är en ganska konstig företeelse. Varför ska lättklädda tjejer underhålla i pausen på ett sportevenemang? Men dottern som älskar att dansa ville självklart vara med (de är smarta också... det var cheer leaders utanför skolan som delade ut anmälningsblanketterna till alla små flickor). Pojkar är också välkomna att delta, men det var inte en enda kille där idag.

Dottern var i extas när jag hämtade henne efter en och en halv timma. Hon tyckte det var det roligaste hon någonsin gjort (förutom baletten) och när hon går på high school ska hon minsann också vara en cheer leader. Hrm.... vi får väl se.

Fortsättning följer under veckan. Då ska ni få se bilder på de små tjejerna också. Bilden ovan är på Interlake High School Cheer Squad.

Superbowl XLIII

Igår var det dags för Superbowl vilket nog är den största idrottshändelsen i USA. Det är finalen i amerikansk fotboll och det är otroligt populärt. Det är så stort så man får stora stjärnor att sjunga nationalsången, världsartister uppträder i halvtid och alla företag sänder sina häftigaste och nyaste reklamfilmer på TV. I år stod matchen mellan Pittsburgh Steelers och Arizona Cardinals. Jag är ingen stor football-fan, men matchen igår var faktiskt otroligt spännande.

Vi har besök från Sverige och vi bjöd också in några vänner så totalt var vi 6 vuxna och 6 barn här hemma.

Det är otroligt viktigt vad man äter under Superbowl. Näst efter Thanksgiving så är det den dagen amerikanerna äter mest. Och det är bara "junk-food". Kycklingvingar, potatissallad, chips, nachos, dip osv osv. Till det dricker man öl eller läsk. Eftersom vi kanske inte vill äta riktigt så fet mat så åt vi revbensspjäll och grönsallad. Men självklart lyckades vi också klämma i oss en hel del nachos, guacamole och grönsaker med dipp. Oamerikanska som vi är drack vi rödvin. Barnen åt revbenspjäll och gröna ärtor (frusna, ny favorit).

Vad barnen saknar från Sverige.

Barnen ville också göra en lista på saker de saknar från Sverige. De två äldsta är födda i Sverige, men de var tre respektive ett år när vi flyttade hit så de kommer inte ihåg så mycket. Däremot så hälsar vi ju på i Sverige titt som tätt så de har skapat en egen lista på saker och personer de önskar fanns lite närmare.

1. Mormor, morfar, farmor och farfar
2. Kusinerna
3. Snabbmakaroner (det finns inte här konstigt nog)
4. Delikatessköttbullar (de där små frysta.... mycket godare än mammas)
5. Dajm (men det kan man köpa på IKEA)
6. Prinskorv (det kan man också hitta på IKEA ibland)
7. En-kronasklubbor (sådana man brukar få på pizzerior i Sverige)
10. Hårt tunnbröd

Hemma?

Var är hemma när man bor utomlands? Jag säger till exempel att jag ska åka hem till Sverige. Men när jag är i Sverige säger jag att jag ska åka hem till USA. När jag är här i USA är det självklart att det här är hemma. Här finns min man och mina barn, vårt hus, vårt vardagsliv. I Sverige har jag dock mina rötter och min släkt så det är klart att det är hemma också. I stället för att bli frustrerad över vad som är hemma så har jag bestämt mig för att jag har en fantastisk tur som har två ställen där jag trivs så bra så jag kan kalla det för mitt hem.

Saker jag saknar från Sverige

Det här har inget att göra med barn eller föräldraskap. Men jag måste bara skriva en lista på saker jag saknar från Sverige. Det mesta är mat så om någon som ansvarar för IKEAs matvaruaffärer utomlands läser detta så snälla ta in det till era varuhus i USA.

1. Filmjölk (här finns ingen filmjölk endast kefir och natuell yoghurt vilket inte alls är samma sak)

2. Bongs Kalvfond (buljongtärning är inte alls lika bra - och finns dessutom inte i alla affärer)

3. Falukorv (jag trodde ALDRIG att jag skulle sakna falukorv, men det gör jag)

4. Falu Rågrut (här finns Siljans vanliga knäckebröd och det är i och för sig jättegott, men det är inte samma sak)

5. Nyponsoppa och nyponté

6. Ostbågar (det är klart det finns ostbågar här.... men de är inte lika goda)

7. Smaksatt creme fraiche och matlagningsgrädde (här finns bara naturell - inte lika praktiskt, men i gengäld lär man sig krydda och göra sås själv).

När vi flyttar hem igen ska jag äta fil och knäckebröd till frukost. Nyponsoppa till lunch och Korv Stroganoff till kvällsmat. Till det ska jag dricka mjölk. Mjölken här smakar sötare än i Sverige.

Bilder från Arla.se

Svenska Skolföreningen i Seattle

Idag var det dags för Svenska Skolan. Barnen har undervisning tre söndagar per månad och då får de lära sig läsa och skriva på svenska, svenska traditioner, svensk geografi, svensk historia och såklart träffa kompisar som också pratar svenska. Det är inte alltid så lätt att få med sig dem dit, men när de väl är där så tycker de att det är jättekul. Idag fick jag vikariera en halvtimme i äldste sonens grupp och det var mycket roligt. Jag jobbade tidigare som lärare i just den gruppen (5-åringarna) så det var kul att komma in och se hur de hade det nu även om endast en av eleverna var samma som förra året (de går vidare från 5-årsgruppen när de börjar första klass).

Jag måste också passa på att skryta lite om vår skola. Vi har över 90 elever i åldrarna 3-14 år och de är indelade i fem grupper. Detta innebär att vi är en av de största skolföreningarna i USA. Flera av våra lärare har lärarutbildning från Sverige och våra assistenter är gamla elever som valt att stanna kvar. Vi har nu i januari dessutom anställt en rektor då vi behöver någon som ansvarar för skolan pedagogiska utveckling. Jag är mycket stolt över vår skola och är glad och tacksam över att vara en del av den. Förutom att barnen kan bevara sitt språk och lära sig om Sverige så är det också ett stort socialt nätverk som är otroligt värdefullt för mig.

Hummer

Idag har jag köpt och kokat en hummer. Maken ska göra sin berömda hummersoppa ikväll och för att göra det behöver han en hummer. I Sverige brukade jag traska (eller snarare åka bil) till affären och köpa en fryst hummer. Här verkar de inte frysa humrar för här får jag åka till affären för att köpa en levande hummer som jag sedan kokar till barnens förskräckelse. Nu var barnen på skidskola idag så de slapp se mig stoppa en levande hummer i kokande vatten.

Här finns dessutom två sorters humrar, Maine lobster (som är den vanliga hummern för oss svenskar)som finns på USAs östkust och Spiny lobster som finns här på västkusten. Humrarna som lever här ser inte ut som de "vanliga" humrarna och man äter endast stjärten, de har dessutom inga klor. Hummern jag kokade idag var en helt vanlig Maine lobster

Detta är en Maine lobster, med andra ord en helt vanlig hummer

Så här ser en Spiny lobster ut. Den har inga klor

Martin Luther King Jr

Idag hade de Martin Luther King Jr (dottern är väldigt noga med att betona att han hette Junior) - samling i skolan. Alla barnen samlades i aulan, som också är gymnastik- och matsal (fast inte samtidigt). De äldre barnen läste delar av Marting Luther Kings berömda tal och några andra texter. Alla barn sjöng. Det var otroligt vackert och rörande när 300 barn i åldrarna 5-11 sjöng "This little light of mine". Musiklärarna hade gjort ett bildspel och i slutet av samlingen tog de upp veckans historiska händelse; att USA fått sin första färgade president - Barack Obama.

Det var en otroligt väl genomförd samling och det är mycket viktigt att barnen lär sig sin historia. Det märktes att barnen har pratat om detta hela veckan i skolan för de har kommit hem med kommentarer om både Obama och King. Den här veckan känns det som om man varit delaktig i ett historiskt ögonblick och det känns faktiskt väldigt stort.

Frukostflingor

Så var det då det här med frukostflingor. Barnen äter Cheerios och vi vuxna äter Kellogs Special K. I Sverige åt vi också Special K - skillnaden är att i Sverige var de inte söta. Det är socker tillsatta i den svenska versionen av Special K också men de smakar inte sött. Här smakar de lite sött och det är mer socker tillsatt. Det är socker tillsatt i nästan alla flingor. Det finns säkert några helt utan socker men jag har inte hittat dem. Vi äter alltså de med minst socker i. En annan sak är produktplaceringen. På tv-kanalerna barnen tittar på är det massor med reklam för flingor och när man sedan går i affären är alla dessa flingor i barnens höjd. De vi köper står antingen längst upp eller längst ner... precis där barnen inte tittar. De flingor som det görs mest reklam för innehåller ofta 50% socker och flera olika färgämnen.

Så här ser det ut i en typisk mataffär. Massor med flingor och alla har supermycket socker och färgämnen. På nästan alla står det också "whole grain" vilket betyder fullkorn. Då blir de genast nyttiga trots allt socker. Lite socker är ju ingen fara, men när det tillsatta sockret närmar sig 40-50% och det dessutom är färgämnen i.... då går jag i taket.

Här har vi infört "lördagsflingor". På lördagar får barnen de skojiga flingorna. De får dock inte de med färgämnen (fast ibland har jag råkat köpa dem av misstag - nu läser jag noggrannare) utan oftast köper jag Honey Nut Cheerios som är som vanliga Cheerios men med honung och nötter. Det känns i alla fall lite nyttigare än Lucky Charms som innehåller färgade marsmallows blandade med flingorna som är täckta av socker. Ganska ofta känner jag mig som en väldigt präktig svensk när jag försöker förklara för barnen vad som är bra att äta. Dessutom kommer jag ju ihåg när jag var liten och hur lycklig man var när man fick Frost Flakes istället för vanliga Corn Flakes.

Ur barnamun

När man bor utomlands och barnen talar ett språk hemma och ett annat i skolan och med kompisar får man ibland höra de mest konstiga uttryck. Dottern har till exempel vid ett flertal tillfällen utbrustit: Åh vad jag är full! (full på engelska=mätt på svenska). I morse vid frukostbordet så sa äldste sonen angående sockrade frukostflinger (vilket förtjänar ett helt eget inlägg): Mamma de är så goda, men de hurtar din tummy. Yngste sonen, eller minsting som han kallas här hemma, håller på att lära sig skillnaden mellan engelska och svenska. Yellow - gul, Grön - the green one, blue - blå är vad man hör från lekrummet då och då.



Det är också oroväckande hur snabbt ett språk tar över. Vi talar endast svenska hemma. Dottern som var tre år när vi flyttade hit talar bra svenska, men hennes engelska är helt klart starkare än svenskan. Hon pratar till exempel i sömnen på engelska. Äldste sonen som var ett år när vi flyttade hit pratar svenska hemma, men han blandar i engelska ord hela tiden. Engelska är definitivt hans första språk. Minsting som är tre pratar i stort sett endast svenska eftersom han varit hemma med mig. Han förstår engelska och säger vissa ord, men han väljer alltid svenskan först. Det gjorde i och för sig äldste sonen också ända till han började skolan.



Barnen går dock i Svenska Skolföreningen i Seattle tre söndagar i månaden så de lär sig läsa och skriva på svenska. Dessutom försöker vi läsa svenska böcker och få barnen att titta på svensk film. En regionsfri dvd-spelare är ett måste. Favoritböckerna här hemma är för tillfället böckerna om Halvan och Alfons Åberg.

Baciller

En sak (av många) som är underlig här är inställningen till baciller. Det är helt OK att skicka ett halvsjukt barn till förskolan eller skolan. Att vänta 48 timmar efter senaste kräkningen innan man går till skolan är det absolut inte tal om. Men amerikanska mammor (och säkert pappor också) är livrädda för baciller. Om näsan rinner det minsta så är man inte välkommen på lekträff och när barnen klättrat på klätterställningen i parken smörjs deras händer genast in med "hand sanitizer". Likadant innan barnen ska äta mellanmål i skolan. Fram med "hand sainitizer" så man inte får några baciller i munnen (mellanmålet är oftast små kex som äts med fingrarna).