Ur barnamun

När man bor utomlands och barnen talar ett språk hemma och ett annat i skolan och med kompisar får man ibland höra de mest konstiga uttryck. Dottern har till exempel vid ett flertal tillfällen utbrustit: Åh vad jag är full! (full på engelska=mätt på svenska). I morse vid frukostbordet så sa äldste sonen angående sockrade frukostflinger (vilket förtjänar ett helt eget inlägg): Mamma de är så goda, men de hurtar din tummy. Yngste sonen, eller minsting som han kallas här hemma, håller på att lära sig skillnaden mellan engelska och svenska. Yellow - gul, Grön - the green one, blue - blå är vad man hör från lekrummet då och då.



Det är också oroväckande hur snabbt ett språk tar över. Vi talar endast svenska hemma. Dottern som var tre år när vi flyttade hit talar bra svenska, men hennes engelska är helt klart starkare än svenskan. Hon pratar till exempel i sömnen på engelska. Äldste sonen som var ett år när vi flyttade hit pratar svenska hemma, men han blandar i engelska ord hela tiden. Engelska är definitivt hans första språk. Minsting som är tre pratar i stort sett endast svenska eftersom han varit hemma med mig. Han förstår engelska och säger vissa ord, men han väljer alltid svenskan först. Det gjorde i och för sig äldste sonen också ända till han började skolan.



Barnen går dock i Svenska Skolföreningen i Seattle tre söndagar i månaden så de lär sig läsa och skriva på svenska. Dessutom försöker vi läsa svenska böcker och få barnen att titta på svensk film. En regionsfri dvd-spelare är ett måste. Favoritböckerna här hemma är för tillfället böckerna om Halvan och Alfons Åberg.